Årets unghästar i Distansritt 2016!

Den sjunde årliga upplagan av Unghästfinalerna i distansritt för 5-åringar och 6-åringar, avgjordes för första gången på Torsåkersritten. Torsåker är ett litet samhälle 25 km sydväst om Sandviken med cirka 900 invånare i Hofors kommun i Gävleborgs län. Där finns kyrka, mack, järnvägsstation och en gästgivargård med pizza på menyn.

I utkanten av samhället har Torsåkers Hästintresseförening sin ridbana och lite mark. Torsåkersritten är en av de nyare distansritterna i Sverige. Värdskapet för de båda klasserna på 80 km och Clear Round 50 km som ligger till grund för finalerna i projektet Unghästfinalerna klarade man med glans. Banorna bjöd på de mesta av olika underlag och variationsrika vägar, men just detta att kunna klara alla underlag och bemästra varje banas karaktär är ju faktiskt vad distansritt går ut på.

På Torsåkersritten finns både grusvägar, en del asfalt och kuperade skogsstigar över Söderåsen. En slinga gick förbi både macken, Ica och kyrkan. Landskapet runt banan bestod av både öppen åkermark och lite tätare skog och ganska mycket hus och gårdar att titta på. Och även om sommarvärmen hade försvunnit och det var jacka på, så lyste höstsolen hela dagen.

För tredje året i rad var Ulf Hedenström enväldig domare i Unghästfinalerna. Ulf är veterinär och lärare på Hästnäringens Riksanläggning Wången utanför Östersund och har lång erfarenhet som tävlingsveterinär i flera av hästsportens grenar.


Text & Foto: Ulf Lonäs

(Klicka för större bilder.)

För härstamningar m.m. – se Katalogen 2016. För detaljerade resultat se Alla resultat.)

Jolie Trixler ox ägd, tränad och riden av Emma Svanäng i Töreboda blev Årets 6-åriga Unghäst i Distansritt 2016.

Ensam 6-åring

Det var Norge som räddade Unghästfinalen för 6-åringarna. Lene Hammeren, som många gånger tävlat distansritt i Sverige och är en av Norges mest rutinerade elitryttare i distansritt, räddade finalen genom att startanmäla Arash ox. Lene är också den enda Skandinaviska distansryttare som med en sjätteplats 2014 genomförde en av världens svåraste och äldsta distansrittstävlingar – Tevis Cup i Kalifornien, USA.

Efter slutbesiktningen av de båda hade Jolie Trixler fått ihop 11 poäng och Arash 12 poäng. Jolie Trixler tappade 5 poäng på att hon inte klarade att komma ned i max 54 slag/minut i puls inom 10 minuter. Arash tappade 3 poäng på ett långsammare tempo samt 1 poäng på metaboliken där veterinären och domaren kan sätta mellan 1 och 3 poäng. Hästar uppfödda och ägda i annat land får starta och deltaga i de svenska Unghästfinalerna samt bli bedömda av domaren och får ett diplom, men kan inte utses till Årets Unghäst i Distansritt. Därför blev Jolie Trixler Årets 6-åriga Unghäst i Distansritt 2016 genom walk over.

Jolie Trixlers uppfödare Liane Vannerstedt i Vagnhärad var på plats för att följa sin uppfödning.

Under andra halvan av 2016 var det två distansrittstävlingar med kvalmöjligheter som ställdes in i Sverige. Detta var bland annat orsak till att bara två 6-åringar startanmäldes till Torsåkersrittens 80 km som var finalklass för 6-åringarna. Men reglerna säger att det måste vara tre startanmälda för att bli en klass. Arbetsgruppen för Unghästfinalerna har som målsättning att även kunna erbjuda en skandinavisk Unghästfinal samtidigt med de svenska Unghästfinalerna. Man visste också att Arash hade kvalat på Billingeritten några veckor innan UHF. Det slutade med att det i sista stund blev tre 6-åringar i klassen. Arash ox/Lene Hammeren, BP Taurus ox/Inger Rustad och Jolie Trixler ox/Emma Svanäng.

Banan för 6-åringarna hade två slingor. Blå på 30 km som reds två gånger och röd på 20 km som avslutade. Efter cirka 10 km hade Jolie Trixler dragit ifrån Arash och BP Taurus som red tillsammans i 60 km. Vid cirka 25 km var Jolies ledning drygt 11 minuter, men i vetgate 2 blev Arash ensam när BP Taurus blev utesluten för hälta. Jolie Trixler skruvade upp tempot från 14,1 km/tim på andra slingan till 15,6 km/tim på sista slingans 20 km. I mål skiljde det 39 minuter till Arash.

 Att stötta svensk arabhästavel är en viktig del i projektet med Unghästfinalerna, och uppfödaren till Årets Unghäst får också det stilrena minnespriset i glas.
   – Jag födde upp henne för att hon skulle bli arabgaloppör och både hennes far Daffaq och mor My Gold Lady, som jag också fött upp, har bra galoppblod. (Hennes farfar Dormane 1985 - 2015 var en av världens högst rankade avelshingstar och har lämnat ett flertal framgångsrika internationella avkommor i både arabgalopp och distansritt. Reds. anm.) Hon var bra att rida in och rida, men stökig att hålla på med och man får ta henne och alla blåmärken som hon är, berättar Liane.
   – Hon var tvåa som bäst på galoppen men eftersom hon har så mycket energi så tänkte jag att hon skulle passa bättre för distansritt. Emma hade köpt hennes mor, så det blev naturligt att hon fick köpa även dottern, säger Liane.  

fortsättning följer

– Det är en häst med väldigt mycket vilja och man får inte härja med henne utan måste vara lugn och låg i energin när man hanterar henne. Men när man rider går hon som ett tåg och bara rullar på och hon går att reglera i tempo, säger Emma Svanäng som hämtade hem henne till Töreboda i mars i år.
Det blev en kort omskolning. Emma, som är 34 år och tävlat distansritt i cirka tio år, var höggravid men red henne till två

veckor innan förlossningen. Sedan gick Jolie och skrotade i hagen. Fyra veckor efter att Emma fött sin dotter, så kvalade Emma in Jolie på hennes första 50 km Clear round i distansritt.
   – Hon är ganska stor och stora hästar brukar ta lite längre tid på sig. Hon får tuffa på och bara genomföra tävlingar ett par år innan vi höjer farten och börjar sikta på 160 km som är målet. Kanske kan det bli en 120 km nästa år, säger Emma. ♦

Arash och Lene Hammeren (t.vä.) och Jolie Trixler följdes åt en bit i början av första slingan.

Hela teamet runt Årets 6-åriga Unghäst i Distansritt. Fr.vä. Emmas ständige groom och sambo Linus Neman, Emma Svanäng och uppfödaren Liane Vannerstedt.

En nytvättad vinnare både i klassen 80 km tävling och Unghästfinalen.

Jolie Trixler får service av Linus vid Prästhyttan efter cirka 25 km på första slingan.

Bildsvep från UHF 2016

Första start på Torsåkersritten var en 80 km med 15 startande som här börjar att värma upp. Klassen vanns av Baqir AA och Sabina Svedare på 16,8 km/tim.

Banansvariga Anki Lööf förklarar banan som bjöd på varierande terräng.

Naples Temptation och Camilla Olsson red nästan hela banan ensam och hade näst högst poäng av 5-åringarna.

Ingela Brinkefeldt (t.vä.) från arbetsgruppen för UHF och tävlingsledaren Carina Sandberg vid den obligatoriska genomgången.

Domaren Ulf Hedenström ger Ingela siffrorna till protokollet.

Årets 5-åriga Unghäst i Distansritt Alli ox och Liz Forss på upploppsvägen mot mål.

Indian Wish ox och Tina Gustavsson kom till final men blev hårfint slagen i finalbedömningen av Alli.

Årets 6-åriga Unghäst i Distansritt Jollie Trixler ox och Emma Svanäng på upploppsvägen mot mål.

Alli ox ägd, tränad och riden av Liz Forss i Sjöbo blev Årets 5-åriga Unghäst i Distansritt 2016.

Duo gjorde upp



Det var ett gäng förväntansfulla 5-åringar som samlades till förbesiktning medan solen kämpade med att komma över trädtopparna för att dämpa morgonkylan lite. Ryttarna kunde välja startgrupp och när första starten gick 09.30 delade de fyra ekipagen snabbt upp sig på två par. Efter slutbesiktningen var det också en duo som skulle göra upp om den åtråvärda titeln Årets 5-åring i distansritt.

 

Efter slutbesiktningen, där alla blev godkända, hade Indian Wish från Roslagen och Alli från Skåne båda maxpoängen 14 och värderingen utmärkt, vilket innebar att de båda gick vidare till domarens finalbedömning cirka två timmar efter målgång. Naples Temptation hade 10 poäng och värderingen bra, medan övriga hade 9 poäng eller lägre.

Enväldig domare var Ulf Hedenström, som är lärare och veterinär på Wången utanför Östersund. Så här berättade han för den lilla publiken som troget väntat på vem som skuille bli Årets 5-åriga Unghäst.

Det var fem valacker, ett sto och en hingst, men ingen skimmel, som kom till start. Distansen var 50 km uppdelad på 30 km och 20 km och avgjordes som Clear Round eftersom 5-åringar inte får starta tävlingsklass. Efter cirka 5 km var det Jebo´s Zafira/Lisa Wibell och My Maserati/Sara Persson som bildat tätpar. Halvbröderna (båda efter Indian Shimad) Indian Crush/Anne Karlsson och Indian Wish/Tina Gustavsson skuggade bakom. Den andra startgruppen släptes iväg tio minuter efter den första. TS Explosion/Sara Stranne och Alli/Liz Forss bildade par och kom 7 minuter senare till 5 km.

Naples Temptation/Camilla Olsson valde direkt att gå ensamma utan sällskap eller draghjälp av sina jämnåriga och fortsatte så nästan hela distansen ut. Medan resten av startfältet genomförde första slingan på mellan 12,1 och 12,9 km/tim så kom Naples Temptation till vetgate 1 på 10,6 km/tim. Det innebar att han tappade värdefulla poäng på tempo, men man får inte glömma att det ofta är orutinerade unghästar som utvecklas och lär sig olika snabbt, och att ryttaren känner sin häst så väl att lämpligaste tempo för dagen kan väljas. Först till ankomsttid var tätduon och halvbröderna, och snabbast in till puls, där klockan stoppas,  och veterinärbesiktning var Indian Wish med 5 min 8 sek mellan ankomsttid och intid. Tyvärr blev My Maserati stoppad för hälta av veterinärerna.

Trots skillanden i starttid mellan startgrupper så var fyra av de sex som var kvar in till mål väldígt jämna på 13,3 till 13,1 km/tim. Indian Crush och Naples Temptation tappade ganska mycket på sista slingan och var cirka 45 minuter efter de andra i mål på 10,5 respektive 10,9 km/tim.
 

   – Båda hästarna har hamnat på samma slutpoäng i vår bedömning, och det är bara lite som skiljer de här hästarna åt. Nu har de vilat en liten stund och det kan avslöja en del stelheter och annat som vi inte såg i slutbesiktningen. Nu bedömer jag dem återigen hur de verkar återhämtat sig och sedan en rörelsekontroll i form av en åtta för att få lite sidobelastning också och se om det finns skillnader i rörelsemönster.
 
"Såg ni vem som vann", undrade domaren Ulf Hedenström efter att ha tittat på Alli och Indian Wish när de sprang upp tillsammans i åttan. Men det hördes spridda nej i den lilla publiken.

   – Det är hårfint. Det är två huvudparametrar i bedömningen. Det ena är det vi kallar metabolik och det har vi bedömt hela dagen. Hur har de ätit och druckit och framförallt hur har deras puls legat under dagen. Hjärtfrekvensen säger väldigt mycket om ansträngningsgraden och hur de genomför det här loppet. Det andra benet är smidigheten och rörelsemekaniken och hur pass utvecklade de här relativt unga hästarna är. Tekniken är också en faktor för hur enkelt det är att göra arbetet ute på banan. Som sagt det är hårfint, men jag sätter ekipage nummer 66 Alli först!

Liz Forss som stått i spänd förväntan nära sin häst i väntan på resultatet ropade "Va´ kul!"
   – Det som avgjorde var en lite lägre puls och lite mera spänst när man såg de båda tillsammans, sa Ulf Hedenström.

fortsättning följer

Årets 5-åriga Unghäst i Distansritt, Alli ox, fick en lite tråkig start i livet. När han var 6 cirka månader gammal tog länstyrelsen och polisen i ett djurskyddsärende hand om honom så han kunde få ett nytt hem. Men vi börjar från början.
 
Liz Forss är 54 år och jobbar med förståndshandikappade hemma i Skåne. Hon började rida som 7-åring och då kostade det 3 kronor och 50 öre att rida en timme på en ponny. Tävlade lite hoppning upp till lätt B och sedan några år har hon tre hästar hemma. Esias ox f.-03 som gått 80 km och har 782 genomförda tävlingskilometer, en korsningshäst och Alli ox.
   – För några år sedan tjatade Rosa Eklund i min klubb Anklams DRS att jag som hade en arab skulle prova på distansritt. Det gjorde jag och fastnade, säger Liz.
   En kompis hade sett polisens annons om budgivning på Alli och tipsade Liz.
   – När jag såg att hans mamma var uppfödd av Kullatorps Arabstuteri här i Skåne som jag kände till, så tänkte jag att det kan nog inte bli så fel att lägga ett bud på honom på 5.000 kronor. Det gjorde jag och fick honom, säger Liz.

När han kom hem till Sjöbo visade det sig att han var full av mask, och det tog flera år att få bukt med. Men han var sympatisk, snäll och ställde upp på det mesta, och när han var 3 år kasterades han och började ridas in.

   – Jag hade inte en tanke på Unghästfinalen och visste inte heller att den fanns förrän långt senare då en klubbkompis tipsade mig om den, säger Liz och fortsätter.
   – Han är trygg, trevlig och går fram överallt. Vi tränar mycket i skritt och inte ovanligt med 4-5 timmar långa träningspass med travinslag. Ibland blir det llte fartträning, och han har utvecklats rätt hela tiden tycker jag.
   – Jag var lite tveksam om det var rätt att åka så långt, vi hade 68 mil till Torsåker, men det löste sig. Han reste bra och jag hade lyckats fixa övernattning både för oss och hästen på Strömsholm både upp och hem. Och han var inte så trött som jag trodde att han skulle vara varken i mål eller när vi kom hem.
 
Nu satsar de båda på Unghästfinalen för 6-åringar nästa år om han fortsätter att utvecklas rätt. Ett annat mål är att genomföra en 160 km om några år.
   – Planen var att rida på tolv till tretton kilometer i timmen och det gjorde vi. Utan GPS. Den har vi bara när vi tränar ibland. Det var den tuffaste bana jag ridit och för en skåning var det jobbigt med alla berghällar i skogen och backen. Men det var en vacker bana och en trevlig tävling, säger Liz Forss som hade hjälp av sin groom Lena Rantzow. ♦
 

Alli och Indian Wish travar upp i den avslöjande åttan.

Alli blev utsedd till Årets 5-åriga unghäst, men Indian Wish i bakgrunden var en klart värdig motståndare på samma poäng.

Groomen Lena Rantzow, Alli med segertäcket och Liz Forss med hederspriset i glas till tränaren, som oftast är ryttaren, och till uppfödaren.

Och så här ser Alli ut utan täcke.


Välkommen med din 5-åriga eller 6-åriga unghäst till

Unghästfinalerna 2017!